Sval är din röst som källors sorl, och ditt väsen syrligt friskt som höstens doftande frukter.
Klar i ditt öga vilar
höga septembers kyliga munterhet.

Springbrunn är du, vars soligt glittrande stråle, skön i sin jämvikt, skön i sin formstränga båge, skön i sin styrka, äger makten att älska gränser och ädla mått.

Hell ditt lekande lugn, din vårliga hälsa! Hell din andes ljuva gudomliga adel, tecknad i dragens renhet
och dina lemmars sjungande harmoni.

(Karin Boye, Du)